mandy

du vet, tristess. samma samma samma lika hela tiden. det bara går och går och det enda jag kommer till är harrys eller mejeriet, jag kommer inte till någon klocka som skjutsar mig framåt i tiden och talar om för mig vad jag vill bli och vad jag vill göra. det är bara rutiner, rutiner och åter rutiner. men helgerna är ljuspunkter, och jag tycker om dem (och jag tycker om kaffestunderna också, som infinner sig hos t. ibland. det är bra att prata av sig lite. även om det inte blir så seriöst alltid). dock, inte för att vara negativ nu, men hur länge kommer man ha kul i denna staden? fast, det mesta är ju kul när joe, em eller anna är med. fast när den där dagen kommer, då vill jag vara långt långt långt härifrån.