ett stort frågetecken.
idag på jobbet kom den där avskyvärda, ledsamma, smöriga låten igen. och jag vill inte att mitt humör ska påverkas utav den, men det gör det varenda gång den spelas. jag hatar den, men ändå blir jag så jävla ledsen varenda gång jag hör den. den kommer få symbolisera denna hösten, för sen är det ingen risk i världen att jag lyssnar på den låten frivilligt och förhoppningsvis kommer den inte vara populär länge till.mitt jobb suger by the way, men det ska jag inte tjata om här. john vet i alla fall.
jag önskar, hela dagarna önskar jag, att det kunde vara annorlunda. det är frustrerande att inte förstå. att liksom.. vägra inse att det är som det är och aldrig kommer bli på nåt annat sätt.
jag saknar stephanie. och emma. och magda. och frida, mac, luke & leffe, och massa andra. JAG HATAR HÖSTEN! kan nån hjälpa mig igenom den, please....?!
mickelimicke har för övrigt världens sötaste dotter. eller det ser ut så på bilderna i alla fall. hihi.
jag önskar, hela dagarna önskar jag, att det kunde vara annorlunda. det är frustrerande att inte förstå. att liksom.. vägra inse att det är som det är och aldrig kommer bli på nåt annat sätt.
jag saknar stephanie. och emma. och magda. och frida, mac, luke & leffe, och massa andra. JAG HATAR HÖSTEN! kan nån hjälpa mig igenom den, please....?!
mickelimicke har för övrigt världens sötaste dotter. eller det ser ut så på bilderna i alla fall. hihi.
tori amos - smells like teen spirit
igår var jag förresten hos pappa. alla var hemma, alltså pappa, basse och kajsa. och så jag då. det var mysigt. vi drack te och så. pappa har alltid massa konstiga te-smaker hemma. igår var det nog mango tror jag? eller vad kom vi fram till, kajsa? vi pratade om stockholm live, och om idol. och lite andra saker. tycker om dem, verkligen. känns annorlunda nu. basse och kajsa och växt upp så fort.. jag har knappt märkt det. och helt plötsligt kan man prata med dem normalt, utan att det blir bråk eller tjafs. det känns så konstigt på nåt sätt, men enbart positivt. tråkigt att man har missat så mycket bara.
herregud, jag blev så rädd! gör inte så igen, jag vet inte vad jag gör då. dina ben är som smala, smala pinnar. det känns overkligt. du som alltid varit så stark och pigg. nu låg du där på golvet.. och du kommer aldrig mer se ut som förr.
Kommentarer:
Trackback